ENSLÖVS SKOGSALLMÄNNING
Länk till: Enslövs skogsallmänning historik i pdf-format
År 1901 köpte Enslövs kommun två fastigheter, Enslöv no 5 Skräddaregården och Enslöv no 3, och blev ägare till skogsmark på ca 100 hektar. Syftet var inte skogsbruk utan för att försörja fattigvården.
Så småningom ville man få skogen riktigt skött samt även förvärva mer skog och tillsatte en kommitté bestående av hemmansägarna Sven Håkansson och Alex. Nilsson samt skogvaktaren A.G. Haglund. År 1912 ville man köpa Enslövs byallmänning men äganderättsförhållandena var för komplicerade och köpet blev inte av. I stället erbjöds man att köpa huvuddelen av säteriet Stora Ettarps skogsmark om 500 hektar. Detta köp beslutades på en kommunalstämma 25 november 1917 och köpeskillingen blev 115 000 kronor. Kungl. Maj:t(numera regeringen) gav sedan år 1924 kommunen rätt att köpa kyrkans del i byallmänningen och därefter kunde man även förvärva övriga privata delägares andelar.
I början bestod skogen mest av gles lövskog och dungar av yngre barsskog samt på byallmänningen av ljungmark och hade inte så stort skogsekonomiskt värde. Man kunde dock sälja en del brännved på rot och så få in pengar. Vid egen avverkning har man tagit ut brännved till de kommunala institutionerna men även kunnat sälja en del. Granen har sedan blivit mer vanlig i området uppblandat med lövskog. På ljungmarkerna växer även tall.
Kort efter köpet av Ettarpsskogen beslutade kommunen att ansluta sig till Skogssällskapet för att få hjälp och erfarenhet att sköta allmänningsskogen. Man tillsatte också en allmänningsnämnd bestående av tre personer för att samarbeta med Skogssällskapet.
Enslövs skogsallmänning har även haft betydelse för nödhjälpsarbeten 1918-1922 och 1932-1934. I början var det arbetslösa från bl.a. Helsingborg och Borås som sysselsattes med skogsodlingsarbete, bland dem många kvinnor. De flesta dagsverkena utfördes dock av män och kvinnor från Enslöv som fick arbete här. Under åren 1921 och 1922 dominerade väg- och dikningsarbeten. Bl.a. anlades en central huvudväg mellan Ambökevägen och Herteredsvägen vilken blev en bra transportled när man skulle köra ut virke. På detta sätt fick man utfört en del arbete och utvecklade allmänningsskogen samtidigt som man fick bidrag av statsmedel till att hjälpa socknens arbetslösa. Skogsodlingsmateriel m.m. fick allmänningen bekosta själva från sina inkomster men behövde inte belasta kommunen.
En av dem som fick arbete på Enslövs skogsallmänning 1921 var Ragnar Lingås, född i Arlösa 1899. Han kom senare att bli mycket aktiv som kommunpolitiker i Enslövs kommun och utsågs 1961 till ordförande i allmänningsstyrelsen. Han berättade att han arbetat med att för hand gräva diken vilket var ett ackordsarbete. Men ingen fick tjäna mer än 7 kronor om dagen så de duktigaste fick gå hem tidigare.
Även åren 1955-1957 arbetade arbetslösa på allmänningen i det första skogliga beredskapsarbetet i AMS:s regi. Nu bestod arbetet i stor utsträckning av röjnings- och gallringshuggningar.
Sedan 1950-talet har mekaniseringen ökat inom skogsbruket. Under många år var fem skogsarbetare heltidssysselsatta på allmänningen. Distriktsskogvaktare Egon Ekberg har sett till att vägsystemet rustats upp för att klara tyngre vägtransporter. Därigenom kunde man ta ut gallrat virke från den unga skogen och få ett ekonomiskt nettoöverskott.
När Enslövs kommen år 1974 blev en del av Halmstad kommun uttryckte Ragnar Lingås och Egon Ekberg en önskan 0m att skogsallmänningen skulle få leva vidare som en självständig enhet.
I början av 1980-talet arbetade Enslövs hembygdsförening med torpinventering. Man identifierade 16 av de ca 20-talet torpplatser som har funnits på området. Kontakt togs med Halmstad kommun och man samarbetade om att röja upp och skylta torpplatserna på Enslövs skogsallmänning. Området presenterades tillsammans med Skedala skog som ett strövområde för invånarna i Halmstad kommun.
I slutet av 2010-talet började hembygdsföreningen att se över hur det stod till på området efter nästan 40 år. Då upptäckte man att större delen var såld till privata ägare och att bara området närmast Kaneberg och Skedala skog fortfarande tillhör Halmstads kommun.
Efter kontakt med markägarna har föreningen fått tillåtelse att hålla torp platserna i stånd. Några skyltar saknades eller var trasiga och kommer att kompletteras. Däremot har vissa stigar vuxit igen så att man mest kan ta sig fram på de stora vägarna. På dessa är det numera inte tillåtet med biltrafik bl.a. beroende på att människor kört in och dumpat skräp i skogarna. Området är fortfarande en intressant påminnelse om våra fäders arbete för sitt uppehälle.
Foto Anita Karlsson 2020
Källor:
Enslövs skogsallmänning, dess bildande och verksamhet t.o.m. 31/10 1935 En kommunallmänning går till storkommunen
Artiklar från Hallandsposten
Torpgruppen inom Enslövs hembygdsförening 2022